Att sätta sig i bilen och åka iväg en längre sträcka, oberoende av resans mål, är en sådan otrolig frihetskänsla. Och speciellt när det är mörkt. Vägen, ljuset, motorns låga vibrerande, jag hade kunnat köra hur långt som helst.
Just idag åkte jag en väg jag inte åkt på väldigt länge. Och en tanke bara rusade genom mitt huvud.
Här, på den här vägen satt jag en gång ensam i mörkret på en häst. Min mobil ekade tom på nummer och det fanns egentligen ingen att ringa om en olycka varit framme. Helt ensam i mörkret på hästryggen var jag ändå fullkomligt trygg med situationen! Jag litade på honom och jag litade på mig själv!
Den här resan mot ett företag jag precis påbörjat gör mig livrädd ibland! Hur ska jag kunna lyckas, det är omöjligt, jag glömmer bort alltihopa!
Men den där tanken idag när jag körde bil, den tog andan ur mig!
Om jag kunde sitta helt orädd på en häst mitt i ingenstans, i ett nytt land, alldeles ensam i mörkret! Utan att va rädd!
Då kan jag lyckas!
Jag måste tro det...
Jag måste bli den där orädda tjejen igen och skjuta alla tvivel långt åt sidan!
Går det åt skogen gör det det utan att jag oroar mig oxå :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar